Ibland är det dags för en förändring även om du inte känner dig redo för en. För vad händer när vi inte gör förändringar ibland i livet? Vi hamnar i en svacka, det kanske inte ens är en svacka du själv märker innan det är för sent, men förändringar är bra att göra då och då. Det behöver inte vara stora förändringar utan bara små som förändrar varadagen och gör den lite roligare eller lite bättre i längden.

Jag vet om att det är mycket som måste förndras i mitt liv just nu, även fast det kan kännas jobbigt så tror jag förändringar bara kan vara bra, för jag orkar inte ha det som jag har det nu. Ingen blir glad över att ha det så, ingen tycker att det är roligt längre, det akn ta sin tid att förändra allt och det kan vara jobbigt att göra det över en natt men ibland kan det vara det bästa sättet.
jag har vissa behov av att träffa människor, och jag har vissa behov att vara nära personer som betyder mycket för mig. Men vad händer när du kommer till punkten då ni kommit för nära varandra att ingen av er tycker att närheten känns lika kul och bra som den gjorde innan? Det är där förändringen kommer in, det är en sak som måste göras, en sak som kommer göra allt det andra bättre i slutändan men en sak som kan vara jobbig att gå igenom och genomföra.

 

Hur vet du att människorna som nu står dig närmast och alltid finns där för dig kommer finnas där om ett år? Det vet du inte, du kan aldrig vara säker på att de kommer finnas där för alltid. Saker och ting förändras varje dag och efter ett tag så märker man stora förändringar, det kan vara hos dig själv eller hos andra. Ibland klarar man av förändringen och ibalnd så blir det för mycket vilket gör att ni bara glider mer och mer ifrån varandra. Jag vet att många av de människor som jag trodde skulle finnas i mitt liv förevigt och vara de personerna som stod mig närmast har nästan försvunnit helt och hållet ut ur mitt liv. Det ska inte spela någon roll om ni ine ses på ett bra tag eller kanske inte hörs på flera månader, står ni varandra nära så ska det fortfarande kännas helt normalt att prata med dem, och dte borde finnas miljontals saker att prata om och att berätta. Men nu förtiden så känns det bara som en konstig och obekväm situation som jag helst undviker.

Just nu så känner jag att jag har de bästa personerna i mitt liv, jag skulle inte vilja ha några andra som står mig närmre och jag älskar verkligen personerna i mitt liv. Jag kan inte se mig själv utan dem, tanken på att de kanske inte alltid kommer att finnas där skrämmer mig. Jag vill inte veta om det är så att någon inom ett år kanske är borta, men jag vill inte heller gå ovetandes för att sedan bli ett vrak när de väl händer. Helst vill jag verkligen ha kvar dem förevigt. Jag uppskattar allt de gör för mig, hur de alltid ställer upp och hur jag kan prata med dem om allt. Jag har ite många människor  som jag släpper in helt och hållet, men dem som jag gör det med är väldigt speciella, och jag skulle inte vilja byta ut dem.
Sedan vet jag att saker och ting blir aldrig som du har tänk dig, och du kan inte gå runt och tänka på det förflutna eller på framtiden hela tiden. Det som har hänt tillhör det förflutna och det som kommer har inte hänt ännu...
man får leva med att ta en dag i taget och hoppas på att göra det bästa av situationen, hur det än blir.

Hur vet du att allt kommer vara som det är nu om ett år framöver? Det vet du inte, hur vet du vilka människor som kommer finnas för dig då och vilka som kommer ha försvunnit? Kommer du ha hittat nya som kan ersätta de som försvinner eller kommer de lämna ett stort hål i dig? Kommer personerna du nu litar på bäst och tror att de kommer finnas där resten av livet, kommer de finnas kvar hos dig? Jag vet att många de personerna som jag var helt säker på att de fortfarande skulle finnas i mitt liv, är nästan helt borta. Man kanske pratar med dem en gång i halv året, och inte känns de som om man har något att prata om då. Egentligen borde det finnas miljoner saker att prata om, att berätta men det känns bara som en komstig och bekväm situation. Om de verkligen står dig nära spelar de ingen roll att ni inte ses eller hörs så ofta, ni ska fortfarande trivas tillsammans, men det känns inte så.

Jag är så himla nöjd med de människorna som är i mitt liv nu, och jag skulle inte vilja byta ut en enda av dem eller förlora någon av dem, men sen vet jag att jag kan inte veta helt säkert att alla dem kommer finnas kvar hos mig. Det stör mig, jag vill ha kvar dem i mitt liv och det stör mig att inte veta om det inte kommer bli så.
Så det gäller att ta en dag i taget, ta vara på tiden man har tillsammans med de som står dig nära och var glad att du fick en chans att ha dem i ditt liv, även ifall de bara var för ett tag så fick du chansen att se vilka underbara människor som faktiskt finns ute i världen.