Hur lätt ska det vara att leka med en människan känslor? Kan ta en annan persons hjärta i sina händer och sedan stoppa ner de i en låda och ta upp det när man känner för det? Som en mysig film-som du ser på någon gång ibland för att må bra? Är det spelet vi är ute efter eller är det personen du spelar med som du egentligen vill ha? Varför ska allt vara spel och svåra gåtor, saker kommer aldrig att vara svart och vitt även om man vill ha det så. Allting kommer inte alltid att stämma, men man måste ibland ta en chans med risken att falla pladask...

Alla människor har en mur som vi bygger upp, en mur som skyddar oss från att bli sårade eller att släppa in folk för långt, vi vågar inte visa andra människor att vi år sårbara eller att vi är rädda. Alla människor vill alltid visa upp sina bästa sidor och dölja det vi är skäms över eller det vi är mindre bra på. Men ibalnd måste man våga lätta på gaurden och släppa in en person, dock med risken att bli sårad men också möjligheten att den trygghet du försökt bygga upp hos dig själv att den kan bli dubbelt så stor tilsammans med en annan människas trygghet och stöd. Så när vi väl släpper in den andra personen, måste vi visa att det är okay att den släpper in dig också, att du vill den allt gott och inget ont, att du kommer att finnas där även när saker ser som mörkast ut...

Men hur många gånger ska man klara av att bli trampad på att varje gång du släppt på gaurden att då en kniv kommer och hugger en i ryggen, hur många gånger ska vi våga tro och hoppas på att det kan bli bra den här gången, hur många misstag ska man begå innan man inser att det är lönlöst?