Nu är sommaren och värmen över, iaf om vi ska tro på vad våra tidningarna säger ... Sommaren i Sverige är bland de kortaste jag vet värmen är ju inte ens ibland här under sommaren. Men nu kommer hösten krypandes mer och mer, det har redan börjat falla lite löv från träden och det blir lite kyligare i luften för varje dag som går.. Men det är inget negativt än så länge, jag älskar hösten iaf sen-sommaren/ tidig höst. När det fortfarande är lite varmt och soligt, November-vädret med regn och blåst kan man ju vara utan tack! Jag älskar höstens kläder, då du kan ha varma snygga kläder och du behöver inte bylsa på dig 100 lager för att vara varm, hösten när det gäller kläder är den bästa årstiden! Jag längtar verkligen till då jag får dra på mig stora tröjor, en halsduk och ett par snygga stövlar...
När de kommer till skor är jag lite speciell, jag ligger nämligen några månader fel varje år, under vintern så kan jag inte sluta längta till sommaren då man får ha på sig sommarskorna, men under sommaren längtar jag till hösten då jag får sätta på mig mina stövlar, men det är känslan att du inte kan göra det som får mig att vilja det ännu mer. Men jag kan fortfarande säga att sommaren slår alla årstider med hästlängder, de varma sommarnätterna, solen, att du kan vara så mycket mer spontan under sommaren, mina bästa sommarminnen är härliga picknickar, jag har haft både härliga picknickar med vänner och mysiga picknickar med pojkvännen. På sommaren är det så mycket som händer, jag älskar sommaren!

Det är mycket som händer nu veckorna framöver, nästa helg firar Bella's pojkväns syrra 30 år, och jag är medbjuden, så det ska bli väldigt kul, stor fest med dj's och rubbet, även Jonas, Bellas pojkvän, ska vara dj. Pojkvännen min är på en festresa till Amsterdam för tillfället, det var Mystery land nu i helgen och såklart var han på plats, sedan kommer han hem nu i veckan för att vara hemma i en dag för att sedan dra iväg på en kryssning där Ferry Corsten kör ett 6-timmar set, så mycket av honom lär man inte se på ett tag. Han kommer sedan hem lagom till då vi firar ett år tillsammans och sedan så fyller han år. Jag har dock lite panik över vad jag ska ge honom i present, eftersom jag vill att den ska vara personlig men även perfekt. Det var svårare än vad jag trodde att köpa present till honom.

Ibland händer saker som vi inte kan kontrollera och saker som vi minst av allt anade händer bara helt plötsligt. Men är det verkligen så att saker bara händer? Är det möjligt att bara vakna upp en dag och känna helt annorlunda inför saker? Är det inte så att vi egentligen går igenom en lång process innan, kanske till och med utan att vi själva märker av det, men saker tar sin tid, ingenting bara händer. Allting tar sin tid, att bygga förtroende för en person, få respekt, vänskap och kärlek, allting tar sin tid, och kan verkligen allting bara försvinna i ett ögonblick. Känslor försvinner inte bara! Specellt inte djupa känslor, visst du förändras med tiden, människor runt omkring dig förändras... Frågan är hur ska man hinna med alla förändringar och hur ska du anpassa dig så att ni alla fortfarande är nöjda efter?

Du känner dig säker i något, du är glad över något som har fått dig att må bättre än vad du någonsin har gjort innan, kan allt de försvinna i ett svep? Ärligt talat ja, det kan göra det... Du vet inte vad som kommer att hända framöver egentligen inte ens imorgon men du kan ha dina aningar. Men ibland när dagarna går och saker är som vi tror så börjar vi ta dem mer förgivet att de ska finnas där dagen efter, och dagen efter och dagen efter, föralltid... Men det är inte säkert att dem gör de, men hur ska vi då göra, ingen vill bli sårad men alla kommer bli sårade så är det bara. Men frågan är om vi är villiga att ta chansen att bli sårade, ta chansen att kanske gå under, ta chansen att känna oss som om det inte finns någon morgondag och att allt är hemskt ingenting kan bli värre, är vi villiga att pröva smärtan, gråta tårarna... Svar Ja, de flesta är villiga att göra det för vi alla vet att i sinom tid så kommer vi kunna resa oss upp igen,och då förhoppningsvis starkare och med mer skinn på näsan än vad vi hade tidigare.

Det är hemskt när hemska saker händer människor du bryr dig om, men det får också dig att se saker från ett annat perspektiv och det får dig att uppskatta saker mer än vad du gjorde innan...

Jag vet om att vi har mycket problem och att saker inte precis har blivit som vi trodde att de skulle bli, jag vet inte hur saker blev såhär... för de va du och jag, vi var så gulliga, så perfekta och vi var ett bevis på att de mesta kunde hända. Men en sak jag vet är att jag vill inte ens veta hur de skulle vara att vara utan dig, jag vill inte ens ha ett smakprov på det, för jag må vara nyfiken på många saker men det är en sak jag absolut inte vill veta...

Du har rätt, jag litar inte på dig till absoluta 100% i alla sammanhang men det är för att jag vågar inte, för jag är rädd att du ska kunna såra mig mer då... men jag jobbar på det, men vilken nytta gör det om vi jobbar på saker från två oika håll, vi ska ju jobba på att bli närmre som ett par inte som två individer. Saker förändrades efter vi blev ett par, jag kunde prata med dig om absolut allt från himmel och jord, till och med killprblem, men när vi sedan blev ett par gick inte de längre, du var mina problem... Men jag vill att de ska ändras för det är inte så att jag inte kan prata med dig, utan det är de att vi tappade samtalsämnet... Jag vill få tillbaka det för det var de bästa jag visste.

Jag vill se och uppleva nya saker, jag är öppen för det mesta och jag vill göra det med dig, jag struntar i vad andra människor säger och vad dem tycker, jag kan ta lite skit för är det något jag tror på så spelar inte det andra någon roll... Men frågan är om du är villig att göra samma sak, eller låta mig ta den skiten, för vi båda vet att det är jag som kommer få ta emot den... Men det spelar ingen roll för mig, så länge jag får vara med dig...

Jag brukade tro att jag var tvungen att uppleva vissa saker själv, och att jag måste lära mig sakerna själv, men jag hade fel, jag vill inte vara ensam och jag vill inte klara mig själv, folk som har någon vid sin sida är otroligt lyckliga så att sumpa något sådant är det dummaste du kan göra... Jag vill inte vara ensam, du vet att jag inte klarar mig ensam, och även om du dina råd och påpekningar inte alltid formuleras på det bästa sättet så lyssnar jag alltid, och jag tar alltid åt mig, det var bland de första sakerna jag verkligen gillade med dig, jag lärde mig så mycket från dig och jag vill fortsätta lära mig... Jag vill inte vara utan dig, just nu vill jag ha dig och ingen annan, så jag hoppas verkligen att vi kan jobba på våra problem och lösa dem tillsammans... Jag säger inte att det kommer gå snabbt. det kommer ta sin tid men jag är villig att lägga ner mycket tid på det och jag hoppas att du också är det...