UNEXPECTED?

Ibland händer saker som vi inte kan kontrollera och saker som vi minst av allt anade händer bara helt plötsligt. Men är det verkligen så att saker bara händer? Är det möjligt att bara vakna upp en dag och känna helt annorlunda inför saker? Är det inte så att vi egentligen går igenom en lång process innan, kanske till och med utan att vi själva märker av det, men saker tar sin tid, ingenting bara händer. Allting tar sin tid, att bygga förtroende för en person, få respekt, vänskap och kärlek, allting tar sin tid, och kan verkligen allting bara försvinna i ett ögonblick. Känslor försvinner inte bara! Specellt inte djupa känslor, visst du förändras med tiden, människor runt omkring dig förändras... Frågan är hur ska man hinna med alla förändringar och hur ska du anpassa dig så att ni alla fortfarande är nöjda efter?

Du känner dig säker i något, du är glad över något som har fått dig att må bättre än vad du någonsin har gjort innan, kan allt de försvinna i ett svep? Ärligt talat ja, det kan göra det... Du vet inte vad som kommer att hända framöver egentligen inte ens imorgon men du kan ha dina aningar. Men ibland när dagarna går och saker är som vi tror så börjar vi ta dem mer förgivet att de ska finnas där dagen efter, och dagen efter och dagen efter, föralltid... Men det är inte säkert att dem gör de, men hur ska vi då göra, ingen vill bli sårad men alla kommer bli sårade så är det bara. Men frågan är om vi är villiga att ta chansen att bli sårade, ta chansen att kanske gå under, ta chansen att känna oss som om det inte finns någon morgondag och att allt är hemskt ingenting kan bli värre, är vi villiga att pröva smärtan, gråta tårarna... Svar Ja, de flesta är villiga att göra det för vi alla vet att i sinom tid så kommer vi kunna resa oss upp igen,och då förhoppningsvis starkare och med mer skinn på näsan än vad vi hade tidigare.

Det är hemskt när hemska saker händer människor du bryr dig om, men det får också dig att se saker från ett annat perspektiv och det får dig att uppskatta saker mer än vad du gjorde innan...

image30
Första tanken är alltid att ringa den som du står närmast, men vad gör man när den person inte längre finns där?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0