Folk som känner mig skulle säga att jag är en öppen, social, glad, pratglad tjej med mycket energi. Det är jag också, men det tar ett tag för mig att få en uppfattning av nya människor och släppa in dem. Så troligtvis kan alla säga att första gången de träffar mig är jag en tyst, blyg tjej som inte säger så mycket. Jag har en sak att jag kan mycket väl öppna upp mig direkt för människor, men på ett eller annat sätt så observerar jag dem först, men såklart  så pratar jag på om det är så att jag har saker att prata om eller om jag kan prata om just de samtalsämnet som pratas om...  men annars så sitter jag helst tyst och lyssnar och kollar på människorna hur de reagerar, hur de beter sig och sådana saker... sånt gör jag även när jag kommer till nya platser, jag älskar att bara sitta och titta på människor, se hur folk beter sig, hur de är klädda och jag älskar att kolla på folks skor, hur de bär upp dem, med vad och hur de går i dem... För mig är det jättekul men från vad jag har lärt och hört på senaste tiden så ser de inte lika kul ut från betraktarens öga... Det var en gång då jag var ute som folk trodde att jag och mitt sällskap hade bråkat, men jag var grymt trött och jag stod bara och kollade ut över alla människorna ... visst de ser säkert jätte tråkigt ut men det är inte menat så...

Men när jag träffar nya människor, jag har fått klagomål på sista tiden att jag är blyg med nya människor och att jag inte säger så mycket, det är sant men det är inte de att jag inte vill anstränga mig eller att jag inte bryr mig utan de har mer med att gör att jag alltid har varit blyg när de kommer till nya människor och alltid väldigt observant. Det är en sak när du jobbar när du måste vara trevlig mot människor då har jag inga som helst problem att vara glad och öppen, men när de handlar om människor du ska släppa in personligen så är det en annan sak, de kommer att döma dig på ett annat sätt också.

Jag har på senaste tiden gjort något jag aldrig gjort förut, jag har nämligen börjat umgås lite mer med pojkvännens närmaste vänner och så... det är något jag alltid har velat göra, för att få en bild av hur han är med sina vänner, och hur hans vänner är... men det är också nog bland de läskigaste jag har gjort också... för det är verkligen de människorna som kommer att döma och kolla in mig nogrannast, se så att jag duger åt honom så att jag är en bra, trevlig och rolig person, det skrämmer mig och det gör mig ännu mer försiktig i hur jag beteer mig, vad jag säger och gör. Men då kan de ju också tolkas fel från deras sida, de kan tro att jag kanske inte gillar dem eller att jag är så blyg att jag inte vågar säga ett pip. Så hur jag än vrider och vänder på saker så vet jag inte riktigt hur jag ska göra, jag behöver lite tid att testa hur jag ska göra, detta är allt så nytt för mig och jag har mycket kvar att lära så allt jag kan hoppas är att jag får träffa dem fler och fler gånger så att de kan se vem jag är och börja gilla mig. Sen vet jag om att jag måste jobba på att bli mer öppen direkt och ibland släppa mina spärrar som jag har i vissa tillfällen. Men det kommer ta ett tag och just nu känner jag inte en jättestor brådska jag har så lång tid på mig och jag har så mycket, egentligen vill jag göra allt nu men det är för mycket för vad jag ska klara av... jag får ta en sak i taget och försöka lära mig så mycket på vägen.