Fick höra va en kompis igår att jag lät så stor, mogen och vuxen... Hon ser mig som den lilla tjejen så vitt jag vet... ialla fall så gjorde hon det till en början med, jag kan säga att jag har växt så otroligt mycket de här senaste åren och speciellt det här året. Jag är inte framme då jag kan ta ansvar för allt jag gör, eller ha förståelse för allt som händer runt omkring mig eller inte alltid hur ens jag själv reagerar eller tänker. Men jag lär mig nya saker varje dag, jag lär mig vilka människor som jag verkligen vet betyder något för mig, vilka som jag vet alltid kommer finnas där som alltid kommer att klamra sig fast även fast de ibland känns som man skakar och skakar. De som verkligen håller sig fast är de som man vet aldrig kommer lämna en,... hur många kompisar har man inte haft som säger "Jag kommer alltid finnas här, vi kommer alltid vara vänner"... Hur många är de som håller det dem lovar? Jag kan själv säga att de är många gånger jag har gjort de misstaget själv, men jag har lärt mig och nu så säger jag de inte alls ofta bara till dem jag verkligen tror och vet att jag kommer ha kontakt med på ett eller annat sätt längre fram... Jag och min så kallade BFFL (Best friend for life)... vi må ha känt varandra sen vi var två år gamla men inte finns det mycket kvar där. Vi försöker båda två, men vi varken ses eller pratar ofta och gör vi något av de sakerna så känns det bara konstigt och obekvämt. Jag lovade att jag alltid skulle finnas där för henne och hon lovade samma sak för mig, jag kan faktiskt säga utan att känna som att jag trycker ner henne att jag var den som höll hårdast på det löftet. Men när man gång efter gång verkligen försöker utan att få någon som helst respons då tröttnar man efter ett tag och då låter man saker rinna ut i sanden bara... det är sorgligt men sånt är livet, varför hålla kvar i någon som själv inte orkar lägga någon som helst energi på dig. Jag har en kompis som jag vet har blivit tillskakad många gånger men hon har klamrat sig fast hårdare och hårdare för varje gång, och det älskar jag henne för! Vi blir bara närmre och närmre varandra för varje dag som går och vi har så sjukt likt tänkande i de flesta situationer så det är helt underbart hur man verkligen kan öppna upp sig för henne. Hon och jag pratade om det igår, hur sjukt det är men ändå hur självklart på något sätt också...

Livet går ut på att samla erfarenheter av livet som du kan lära dig av och växa med. Jag har bara börjat min jakt på erfarenhet och ibland även om jag inte alltid vågar bege mig ut i skogen för att leta så vet jag att jag måste och jag tar de sakta, det är inte alltid uppskattad från alla håll har jag märkt så jag måste öka takten lite, vare sig jag vill eller vågar så är det något man måste göra för att komma närmre människor man bryr sig om. Det är läskigt men i slutändan så är du ensam i livet, du måste lära dig att stå på egna ben och klara dig själv, även fast det är skönt att vara beroende av en människa, en människa som får dig att må bra och som kan ge dig den trygghet du behöver... Men vi alla måste förr eller senare behöva att stå ensam och då är de bra att man har förbrett sig från början och utmanat sig själv i vissa situationer, det kan även föra dig närmre de människor du bryr dig om... Du får ibland offra saker för att andra ska må bra, även fast det inte alltid är de som du helt vill göra...