Nu är det 1 timme och 2 minuter kvar tills jag fyller år. Det ska bli kul, det känns som det kan ge en helt ny frihet samtidigt som det kommer komma med en massa nya krav och förväntningar. Men det ska bli kul, det är ett av de stegen i livet som jag faktiskt har sett fram emot som mest. Jag tror inte jag har sett fram emot en födelsedag så mycket sen jag var liten och allt handlade om alla ens presenter. Såklart ska det bli kul att få presenter men det är inte det som jag är mest förväntansfull över, det kommer låta så Cliché men jag ser fram emot alla människor, alla de jag bryr mig om mest är samlade samtidigt och de tog sig tid för mig.
Jag fruktar dock att jag ska behöva hålla ett tal eller nåt sånt, jag klarar inte av att prata inför människor, det spelar ingen roll om jag känner dem hur bra som helst, att ställa sig upp och säga något som ska vara meningsfullt och betyda något, det klarar jag inte av jag känner redan pressen! Jag får hoppas att telefonen ringer i precis det ögonblicket, haha... Men det ska bli kul, att ha en dag om året där jag vet saker får handla om mig.

Fick nyss erbjudandet av Elin att följa med ner på Roskilde... Det låter så otroligt lockande! Tänk att få vara lerig en hel vecka! Jag är grymt sugen på att följa med, det är bara det att jag är bunden till två hus i slutet av nästa vecka, har en kanin och en hund att ta hand om, det finns säkert många som kan erbjuda sig att ta hand om dem... (Min kära bror till exempel) Jag menar ska jag bara tacka nej till att få se Dj Tiesto? Även My Chemical Romance? Plus en vecka med Elin kan inte sluta annat än lyckad! Men jag har mycket andra planer också, jag skulle ta brodern min ut på en shoppingtur nästa helg sen skulle vi senare gå ut tillsammans, då det nu bara är 4 dagar tills jag fyller 18(!).. Jag skulle ner och hälsa på Hannah nere i Småland helgen efter det, Jag har inte sett tjejen på snart 2 veckor börjar sakna henne... Hon skulle egentligen vara hemma på min födelsedag men hon var tvungen att jobba och jag tänkte inte låta henne säga nej till två veckors arbete för en liten plutten dag, därför skulle jag komma ner helgen efter istället så skulle hon fira mig då istället, when in småland do as smålänningarna do....

Ska även avboka min tatuering jag skulle ha gjort på torsdag, jag vet vad jag vill ha men jag hade inte pengar till den och sen så är jag inte riktigt på hur stor jag vill att den ska vara och massa sådana saker, så vill inte göra en spontangrej för att sedan ångra mig ett tag senare, är annars en spontan person... så det är något jag lätt skulle göra, jag är fortfarande grymt sugen på att göra den och den är inte avbokad än, men ibland måste man tänka realistiskt.

Så nu har jag grymbeslutsångest... ska jag avboka eller ska jag göra tatueringen, ska jag bara åka iväg till Roskilde och ha skitkul eller ska jag stå för mina andra planer och troligtvis ha väldigt kul då också?
Jag hatar att inte veta vad jag ska göra!!

Så var man hemma i Sverige igen då, skönt att vädret blev lite bättre nu igen annars hade det varit katastrof! Dagarna flyter på ganska så bra, finns inte så mycket att göra just nu, jobbet på cafét vet jag inte hur det blir med, jag ska ringa dit på måndag men det känns inte så lockande. Jag ska på en annan jobbintervju på måndag så jag satsar på den istället! Jag och Christine fick gratis biljetter till Djurgården-Hammarby matchen igår och hamnade i djurgårds-klacken,( jag är varken djurgårdare eller hammarbyare om jag är något ska jag säga!),men det var kul en helt ny upplevelse.. så har nästan gått runt och sjungit "Olé Olé Olé Olé Olé Olé Ola" för mig själv hela dagen, haha ganska pinsamt må jag säga. Men min kära broder måste vara väldigt stolt över sin lillsyrra nu!

London var sjukt roligt. Jag tror aldrig att jag har sett så många sidor av elin innan! Haha vi visade allt från våra fina, trötta, arga och grymt ofräscha sidor från varandra, men våra fötter verkade komma bra överens (Don't ask!)... Levde på sprit, ciggaretter, oreos och mat lite då och då. En stor stad som London faller mig precis i smaken och skulle inte min New York dröm slå in så är alltid London två timmar härifrån...

En vecka kvar tills man tar klivet ut i den riktiga världen, jag är så himla trött på att vara i mitt emellan åldern, du är för gammal för att tycka vissa saker är kul och för ung för att göra de som är kul. Det ska bli väldigt skönt att bara kunna ha valet att göra vad jag vill. Snart ska jag bege mig ut på en biltur med pojkvännen, tänkte passa på att ta en liten tupplur först.

Det är så mycket som händer nu att jag blir helt snurrig! Jag provjobbade idag och fick jobbet, ska börja lite smått att jobba då och då under sommaren så får se hur det blir, men det cafét är så segt att jag skulle gärna vilja jobba nån annanstans. Hahaa, gud vad hemskt har jobbat en dag och vill redan byta jobb... Just nu skulle ju drömjobbet vara hos min kära vän Daniel på hans Café, men tydligen jobbar han inte med vänner. Jag lovar att det skulle vara de bästa, jag kan maskinerna, jag vet hur han jobbar, jag vet hur saker ska gå till så det skulle vara det bästa. Jag är helt slut i hela huvudet, imorgon ska jag först skriva Camebridge sen åker jag till London på kvällen, jag håller på att packar nu men vad ska jag ha med mig, det känns lite läskigt att åka dit jag vet egentligen inte var jag ska bo nånstans och jag vet inte om Elin kommer att möta mig på tågstationen.

Eftersom jag inte behöver gå utbildningarna så kan jag ta låånga härliga sovmorgnar medans de andra sitter bakom skolbänken igen, eller så kan börja utforska London by myslef, men sen vad ska jag göra i London helt ensam om dagarna? Jag kommer virra bort på gatorna, det kommer väl stå i tidningen sen, "Förvirrad stockholmare försvann på gatorna i London". Men det ska bli otroligt kul och skönt att komma iväg. Men såklart så måste jag ju ha min vanliga lilla otur med mig också, så min iPod gick ju sönder igår, den bara hakade upp sig och visade en liten ledsen gubbe, något säger mig att det inte är bra när till och med iPoden visar att den är ledsen när du har haft hand om den, bara ett yttligare bevis på att barn inte är något för mig! Så jag vet inte riktigt hur jag ska klara flygtimmarna, då jag redan är flygrädd och har jag inte musik att lugna ner mig till så får jag väl panik. Får gräva fram min gamla Mp3 och ladda upp den med en massa DJ Tiesto och annan härlig musik.

Jag börjar verkligen förstå vad pojkvännen menar med att det blir mycket när man jobbar och börjar förstå mer och mer varför vi inte alltid kan ses. Hahaa skulle han se att jag sa det här skulle han väl trilla av stolen. Jag tror verkligen att när jag börjar jobba så kommer han och jag aldrig ses för jag kommer vara för trött. Gud hans ord "Told you so!!!" ekar redan i mina öron.

Nu ska jag försätta att packa, sen ska jag fixa lite musik, och lite smått och gott för att sedan krypa ner mellan lakana och bara njuta fullkomligt av sömnen jag kan få inatt!

Solen verkligen steker nu, och blir man brun (snarare brunare) lätt som mig, så kan man egentligen inte ha på sig några kläder alls för det slutar alltid att kah får nya solbränner som ser mycket roliga ut. Hade i fredags på mig ett par kilklackar som har bandet i mönster som en blomma, såklart efter en timme ute när jag väl kommer hem så har jag en ljus blomma på foten. Men den försvann ju iofs igår då jag och pojkvännen hade en runda på stan, nu har jag hedliga ballerinaskor solbrännan istället. Jag ska verkligen inte klaga på det fina vädret och solen som äntligen tittat fram (!)... jag bara konstaterar att det finns egentligen ingenting som gör en fullkomligt nöjd du hittar alltid något fel i paradiset.

Nu är det sommarlov, och om tre dagar så skriver jag först camebridge provet, sen senare på kvällen åker jag till London. Jag åker dit själv blev det men Elin är redan där och väntar på mig. Det ska bli väldigt skönt att komma bort ett tag, det var ett år sedan jag och Sandra var i USA och man börjar verkligen längta tillbaka. Så nya äventyr ska bli kul. Ska fortsätta min jobbjakt tänkte jag sedan när jag kommer hem, ska inte ha en lugn stund nu i sommar, så är det någon som vet att de nånstans behöver anställda så är det bara att hojta!

Ska snart ut på en liten cykeltur med pojkvännen, ska bara ta och slänga i mig lite mat först, har fixat ovh donat runt här hemma hela dagen, (okay, sen 1 iaf då jag orkade gå upp ur sängen), att jag faktiskt helt har glömt bort att äta. Inte bra inte bra!

Nu laddar man upp efter helgens vilda straptser! En lyckad men lång helg så lite sliten känner man sig. Men vad spelar det för roll nu när de är sommar? Fick reda på idag att vi inte får någon utbildning i London men vi får fortfarande åka ner och bo där gratis så det blir en allt igenom nöjesresa! Det ska bli jättekul, lite synd att Sandra inte följer med bara, men jag har Elin där nere när jag kommer ner.
Jag tycker bara att det ska bli intressant hur jag ska klara av flyget ner med grymt flygrädda Fredrika? Jag som själv är lite smått flygrädd kommer inte vara lugn under de plantimmarna. Men det får jag klara av, jag lyckades faktiskt lugna ner Hannah en gång under en flygresa så får köra den psykologin den här gången också. Bara att de va att prata under hela resan bara att jag och Hannah bara åkte till Växjö så det var ju inte så länge, London tar ju lite längre tid, visst jag kan prata men jag vet inte hur bra hon och jag pratar...

Imorn ska jag på studentmottagning hos Christine så jag ska gå och sova för att vila upp mig tills morgondagen då jag senare sen ska bege mig hem till pojkvännen och laga honom middag. Det är rätt sjukt att det är jag som lagar mat till en kock, en kock(!), men han försökerlära mig att bli bättre i köket då det inte är mitt bästa område, så en dag får jag väl min 5 stjärninga middag som jag önskat mig så länge nu!

Jag diskuterade otrohet med en person igår, vi ska inte nämna namn eller så men de var en person jag är väldigt nära. Ni ska veta att jag ser väldigt starkt på otrohet, även om det är en sak jag själv aldrig har behövt uppleva (Tack och lov!) så har jag ändå sett de bland människor jag bryr mig om, jag har sett hur mycket det sårar och skadar dem, och varje gång frågar jag om de verkligen var värt de? Var de värt att inte motstå den där frestelsen sen efteråt när man mår så himla dåligt för något man själv valde att geneomföra? Visst, jag måste själv säga att det finns många olika stadier av otrohet, ibland kan blickar vara värre än en kyss. För en kyss där går saker snabbt, där har du inte lika stor chans att tänka och förhoppningsvis när du börjar tänka så avbryter du det direkt. Det finns inga ursäkter när det går längre, då har man gjort valet och då valde man inte sin partner. Sedan vad det beror på hör inte riktigt hit, väljer du bort din partner är det för att ni saknar något, du är inte lycklig, söker mer spänning eller något... hur som helst är det ett tecken på att du inte borde vara med din partner just då. Visst jag tror säkert att det kan få dig att inse hur mycket du gillar din partner och hur mycket du vill vara med dem, men en sak som jag tycker är jätteviktigt i förhållande då jag själv lärt mig av mina misstag ibland., det är kommunikation och ärlighet. Det är din partner som känner dig bäst av alla, den vet hur du fungerar, allt, och kan du inte prata öppet med han eller henne vem ska du då prata med?

Jag måste säga att jag är en väldigt förlåtande människa, ibland även lite för förlåtande kanske, så jag säger inte att du inte ska förlåta din partner om den varit otrogen, du kan förlåta men aldrig glömma de som jag brukar säga, för det kommer alltid finnas i bakhuvudet vad den har gjort och de kommer bli svårare att lita på personen igen. Men jag tror att älskar du en person tillräckligt mycket så kan ni tar er igenom det mesta, för alla gör misstag alla har brister, ingen är perfekt och tillsammans lär man sig hur man ska ta sig igenom livet. Men hur ska du kunna lära dig av dina misstag om du inte ens kan stå för dem? har du varit otrogen stå för vad du gjorde istället för att låtsas som ingenting. Det är inte rättvist mot varken dig eller din partner, för då lever ni helt plötsligt inte i ett ärligt och lyckligt förhållande.


Jag har en kompis som för ett tag sedan begick ett av sitt livs största misstag och var otrogen mot sin partner. Hon hävdar själv att det bara hände att det var inget hon kunde kontrollera själv och att hon behövde lite andrum. Jag tänker absolut inte gå in på vad hon och den andra person gjorde, men jag kan säga att hon hade lång tid på sig att tänka och hon visste precis vad hon gjorde för något. Hon bestämde sig för att inte berätta för sin partner och leva vidare som om ingeting hade hänt. Jag älskar verkligen min kompis och jag kommer alltid finnas här för henne men det betyder inte att jag kommer stötta henne igenom något som jag anser vara helt fel rakt igenom. Jag tycker att hon ska stå för vad hon har gjort och berätta för sin partner som har rätten att veta. På utsidan ser de ut att vara ideal-paret som kommer vara tillsammans för alltid, men tittar man en gång till ser man hur olycklig hon är. Jag vet om att hon älskar honom och inte vill förlora honom, men jag tror att deras kärlek har gått över till en trygghet istället, han försökte klara sig själv ett tag men han behövde tryggheten så de gick tillbaka till varandra ganska snabbt. Jag tänker ingenting säga till honom, men hon ska veta att jag inte tänker sitta och låtsas som allt är bra och hon kommer få höra precis vad jag tycker när jag känner för att säga de för jag sitter inte bara tyst bredvid och le.
Enligt mig så tycker jag mer synd om små barn (gillar inte barn så otroligt mycket) som sätter handen på plattan för att se om den är varm, barnen inser direkt att de gjorde fel och de lär sig från sitt misstag, medan min kompis hon visste redan innan vad som skulle hända när hon satte dit handen och nu är hon för rädd att ta bort den för hon vågar inte se vilka skador hon har gjort.

Åter till min disskution men en kompis, enligt honom så vill han aldrig veta om någon skulle vara otrogen mot honom. För det skulle inte göra honom lyckligare. Visst det respekterar jag men jag ser inte alls meningen i det. När man är i ett förhållande då är det två personer som är med varandra ingen annan, annars så behöver man inte ha ett förhållande. Jag skulle aldrig vara kvar i mitt förhållande om jag var olycklig, ville ha någon annan eller bara allmänt trött på den andra personen, men eftersom jag inte vill såra den personen skulle jag då stanna kvar... aldrig! Jag skulle inte tvinga någon att göra något de inte ville, men skulle jag få reda på att till exempel min mamma var otrogen mot min pappa och att de bara var tillsammans för att jag skulle vara lycklig så skulle jag vilja direkt att hon berättade för honom coh att de skilde sig, de ska inte vara tillsammans för min skull, de ska vara tillsammans för sin egen skull och lycka. Personen jag disskuterade med sa att han aldrig skulle vilja veta om en person var otrogen mot honom eftersom de inte skulle göra honom lyckligare, men jag förstår inte de resonomanget. Det är inte kul att vara lycklig i en lögn, för är den andra personen med någon annan så betyder de att den inte vill vara med dig. Varför skulle jag då vilja vara med den?

Jag vet att jag skulle vilja veta direkt om min pojkvän var otrogen mot mig, även om det kanske inte skulle vara slutet för oss, (med tanke på min förlåtsamhet och ibland lite naivhet också), så skulle de bli svårt för mig att lita på honom igen, men jag skulle vara glad att jag fick reda på de, för då får jag chansen att hitta något bättre.