Jag diskuterade otrohet med en person igår, vi ska inte nämna namn eller så men de var en person jag är väldigt nära. Ni ska veta att jag ser väldigt starkt på otrohet, även om det är en sak jag själv aldrig har behövt uppleva (Tack och lov!) så har jag ändå sett de bland människor jag bryr mig om, jag har sett hur mycket det sårar och skadar dem, och varje gång frågar jag om de verkligen var värt de? Var de värt att inte motstå den där frestelsen sen efteråt när man mår så himla dåligt för något man själv valde att geneomföra? Visst, jag måste själv säga att det finns många olika stadier av otrohet, ibland kan blickar vara värre än en kyss. För en kyss där går saker snabbt, där har du inte lika stor chans att tänka och förhoppningsvis när du börjar tänka så avbryter du det direkt. Det finns inga ursäkter när det går längre, då har man gjort valet och då valde man inte sin partner. Sedan vad det beror på hör inte riktigt hit, väljer du bort din partner är det för att ni saknar något, du är inte lycklig, söker mer spänning eller något... hur som helst är det ett tecken på att du inte borde vara med din partner just då. Visst jag tror säkert att det kan få dig att inse hur mycket du gillar din partner och hur mycket du vill vara med dem, men en sak som jag tycker är jätteviktigt i förhållande då jag själv lärt mig av mina misstag ibland., det är kommunikation och ärlighet. Det är din partner som känner dig bäst av alla, den vet hur du fungerar, allt, och kan du inte prata öppet med han eller henne vem ska du då prata med?

Jag måste säga att jag är en väldigt förlåtande människa, ibland även lite för förlåtande kanske, så jag säger inte att du inte ska förlåta din partner om den varit otrogen, du kan förlåta men aldrig glömma de som jag brukar säga, för det kommer alltid finnas i bakhuvudet vad den har gjort och de kommer bli svårare att lita på personen igen. Men jag tror att älskar du en person tillräckligt mycket så kan ni tar er igenom det mesta, för alla gör misstag alla har brister, ingen är perfekt och tillsammans lär man sig hur man ska ta sig igenom livet. Men hur ska du kunna lära dig av dina misstag om du inte ens kan stå för dem? har du varit otrogen stå för vad du gjorde istället för att låtsas som ingenting. Det är inte rättvist mot varken dig eller din partner, för då lever ni helt plötsligt inte i ett ärligt och lyckligt förhållande.


Jag har en kompis som för ett tag sedan begick ett av sitt livs största misstag och var otrogen mot sin partner. Hon hävdar själv att det bara hände att det var inget hon kunde kontrollera själv och att hon behövde lite andrum. Jag tänker absolut inte gå in på vad hon och den andra person gjorde, men jag kan säga att hon hade lång tid på sig att tänka och hon visste precis vad hon gjorde för något. Hon bestämde sig för att inte berätta för sin partner och leva vidare som om ingeting hade hänt. Jag älskar verkligen min kompis och jag kommer alltid finnas här för henne men det betyder inte att jag kommer stötta henne igenom något som jag anser vara helt fel rakt igenom. Jag tycker att hon ska stå för vad hon har gjort och berätta för sin partner som har rätten att veta. På utsidan ser de ut att vara ideal-paret som kommer vara tillsammans för alltid, men tittar man en gång till ser man hur olycklig hon är. Jag vet om att hon älskar honom och inte vill förlora honom, men jag tror att deras kärlek har gått över till en trygghet istället, han försökte klara sig själv ett tag men han behövde tryggheten så de gick tillbaka till varandra ganska snabbt. Jag tänker ingenting säga till honom, men hon ska veta att jag inte tänker sitta och låtsas som allt är bra och hon kommer få höra precis vad jag tycker när jag känner för att säga de för jag sitter inte bara tyst bredvid och le.
Enligt mig så tycker jag mer synd om små barn (gillar inte barn så otroligt mycket) som sätter handen på plattan för att se om den är varm, barnen inser direkt att de gjorde fel och de lär sig från sitt misstag, medan min kompis hon visste redan innan vad som skulle hända när hon satte dit handen och nu är hon för rädd att ta bort den för hon vågar inte se vilka skador hon har gjort.

Åter till min disskution men en kompis, enligt honom så vill han aldrig veta om någon skulle vara otrogen mot honom. För det skulle inte göra honom lyckligare. Visst det respekterar jag men jag ser inte alls meningen i det. När man är i ett förhållande då är det två personer som är med varandra ingen annan, annars så behöver man inte ha ett förhållande. Jag skulle aldrig vara kvar i mitt förhållande om jag var olycklig, ville ha någon annan eller bara allmänt trött på den andra personen, men eftersom jag inte vill såra den personen skulle jag då stanna kvar... aldrig! Jag skulle inte tvinga någon att göra något de inte ville, men skulle jag få reda på att till exempel min mamma var otrogen mot min pappa och att de bara var tillsammans för att jag skulle vara lycklig så skulle jag vilja direkt att hon berättade för honom coh att de skilde sig, de ska inte vara tillsammans för min skull, de ska vara tillsammans för sin egen skull och lycka. Personen jag disskuterade med sa att han aldrig skulle vilja veta om en person var otrogen mot honom eftersom de inte skulle göra honom lyckligare, men jag förstår inte de resonomanget. Det är inte kul att vara lycklig i en lögn, för är den andra personen med någon annan så betyder de att den inte vill vara med dig. Varför skulle jag då vilja vara med den?

Jag vet att jag skulle vilja veta direkt om min pojkvän var otrogen mot mig, även om det kanske inte skulle vara slutet för oss, (med tanke på min förlåtsamhet och ibland lite naivhet också), så skulle de bli svårt för mig att lita på honom igen, men jag skulle vara glad att jag fick reda på de, för då får jag chansen att hitta något bättre.