Varför var jag så rädd för att göra något jag skulle ha gjort för längesen? Det var inte så farligt som jag trodde att det skulle vara och det gjorde inte så ont, och denna smärta utan dig är bättre än den smärtan med dig...

Visst kommer dagarna då man bara vill slå sönder väggarna omkring sig och bara kryga ihop på golvet och gråta, men när kniven som suttit fast i min rygg och stuckit ut i mitt hjärta äntligen är borta så känns allting så mycket lättare, så mycket friare och så mycket roligare...

Varför var jag rädd att släppa taget om smärtan?

Släpp iväg allt det jobbiga, allt blir så mycket lättare...