Det var alltid han som ringde på morgonen och frågade om du sovit gott, som fick dig att skratta när du mådde dåligt, som fick dig att känna pirret i magen är du tänkte på honom, som alltid visste hur du kände innan du själv visste det. Som kunde läsa dig utantill. Den som brydde sig.
Nu ringer han inte, och gör han det bryr han sig inte om du sovit gott, han får dig att gråta oftare och oftare, och pirret i magen övergick till en klump som bara gjorde ont. Nu finns det någon annan som han bryr sig om, någon annan han får att skratta, någon annan han ringer.