ONE OF THOSE DAYS

Jag kan inte säga att denna dag varit sämre än vad dagarna brukar, men den har inte varit bra. Det kanske beskriver i vilket stadie jag befinner mig i just nu. Jag känner att jag kommer ingenstans, jag är kvar på samma ställe men jag kan inte röra mig. Jag har inte orken att ruska till mig själv och fråga vad det är för fel på mig, varför jag tycker synd om mig själv. Jag har egentligen inget medlidande i människor som tycker synd om sig själva utan anledning, så länge man kan göra något åt saken ska man inte klaga. Men idag kan jag inget göra, idag tycker jag synd om mig själv.

Jag är trött på att önska att jag var någon annanstans, jag är trött på att vilja sakna någon för att sedan kunna hoppa in i dens armar, jag är trött på att försöka men att ingenting händer. Jag är också trött på att behöva se över folk i min närhet hela tiden, att ställa upp på människor och sedan få en kniv tillbaka. Just nu vet jag inte vem jag ska luta mig mot, jag känner mig ensam, tro mig jag vet att jag inte är det, men ikväll vill jag somna i någons armar, jag vill gråta tills det inte finns någon luft kvar i mig, men jag vill inte göra det ensam jag vill vara i någons famn.

Jag vet att jag vänder mig inåt när jag mår som jag gör och att det bara är ett fåtal som kommer igenom detta, det betyder inte att ni andra inte betyder något för mig för det gör ni. Men ibland behöver man olika människor att vända sig till och man är i olika stadier i livet.

Jag är otroligt lycklig över dem som finns i min närhet och otroligt tacksam, ni ska veta hur mycket ni betyder, men idag tänker jag tillåta mig att känna mig ensam.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0