Jag är inte den som gillar att klaga på saker och ting och jag försöker oftast hålla det mesta inom mig, vilket gör att jag kanske stänger inne mig själv och håller allt och alla på utsidan men ibland känns det bäst att göra så. Men nu är jag så trött på att saker inte går bra. Jag tycker att jag förtjänar att något ska gå bra, give me a break please. Jag har panik över att jag snart är 21 år och jag vet absolut inte vad jag vill/ska/borde/kan göra med mitt liv.
Resa runt hade varit underbart men jag har inte den sortens pengar, jag har knappt pengar alls och då menar jag inte alls då senaste året mina senaste resor, den senaste som var lite av en katastrof också, men mina senaste resor är betalda med pengar jag egentligen inte borde röra. Nu finns det snart inte pengar att röra och jag kan inte säga att så mycket som spenderas kommer in igen.

Nu har jag hört dessa ord i snart ett år och jag undrar vad felet är. För jag vet att jag kan det här och det är gjort för mig men ändå kommer samma ord, om och om igen. Inte ens där jag är bäst hör jag det jag vill höra. Vad är det? Har någon skrivit en bestämmelse i stjärnorna eller, kommer jag aldrig få min chans? Just nu vill jag bara dra täcket över huvudet och tycka otroligt synd om mig själv eller sätta mig i en mörk bar och bara försvinna. Men det kommer inte hjälpa mig, jag får stänga detta inom mig igen och fortsätta. Fortsätta nånstans dit jag inte vet var jag ska, kanske ska jag fortsätta till ett annat land. Sverige känns passé för mig, men jag är för feg för att göra detta ensam. Jag hade planer om London med J men den världen rasade som om marken öppnat sig under mina fötter.

Snart har tre veckor gått och då är jag verkligen tillbaka på ruta ett igen, jag måste komma bort. Nu.