Igår var vi ute i Hollywood på ett ställe som heter Playhouse, det är tydligen den 4e bästa klubben i världen, kan väl inte säga att jag tyckte att den var så bra men musiken var otroligt bra. Kvällen började bra och drinkarna i baren var otroligt starka, så starka att jag var tvungen att be bartendern att hälla i mer redbull i min vodka med redbullsmak. Man är inte van vid att dricksa bartendern varje gång du handlar men det ska man och det blev vi varse om då en bartender röt till mig 'You and your friends need to learn how to tip!' såklart så spelade jag dum svenska men det brydde han sig inte om. Det sura var väl att vi faktiskt hade dricksat den andra bartendern varje gång men just denna gång dricksade ingen av oss.
Jag fick en smärre sammanbrott under kvällen, kanske det brodde på alkoholen och att jag tappade bort Bella och Denise några gånger... men kände hur tårarna började bränna bakom ögonen och efter ett sms till Jen så började de rulla ner för kinderna och de ville inte sluta så jag ställde mig ensam i ett hörn i rökrutan. Där kommer en kille fram till mig som vill antagligen ragga lite men får istället trösta en gråtande svensk som inte kunde få fram ett ord. Efter att jag lugnat ned mig och ska ta telefonen så inser jag att den inte ligger i min väska. Jag får panik och killen som precis tröstat mig är påväg därifrån, jag förstår ju såklart att han har tagit den så jag skriker till honom att komma tillbaka med min telefon och anklagar då honom och hans kompisar att ha tagit min telefon. Han lovar på allt som är heligt att han absolut inte har tagit den men jag vet ju att han ljuger, och hans kompis hade ju kommit upp bakifrån och kramat om mig också. Jag börjar känna hur paniken och tårarna är påväg (igen...) och precis som jag är påväg att sticka ner handen i hans fickor för att känna efter så stoppar jag ned handen i fickan på min klänning istället och vad ligger där om inte min telefon! Snacka om pinsamt, jag bad om ursäkt och försvann snabbt in igen och dansade bort allt jag tidigare kännt under kvällen.

Imorse vaknade jag upp när Bella sprang till skolan vid kvart i 8 efter 3 timmars sömn och har varit vaken sen dess. Har vaknade upp med samma jobbiga känsla och höll tillbaka tårarna hela morgonen. Vi gick senare och skrev in oss i skolan sen gick vi och köpte oss en varsin pizza-slice i skolcafeterian. Efter det så traskade vi ned till vår lägenhet för att kolla om elen hade slagits på vilket den inte hade, mellan alla samtal till olika operatörer som tv och internet, el och mattstädning så började jag leva igen. Jag kände lugnet som jag tidiagre haft och nu känns allt så himla rätt igen. Jag tror att vi har sprungit runt så mycket och fixat så igår var första gången vi faktiskt slappnade av.

Ikväll ska vi gå tillbaka till lägenheten för att se om elen har slagits på så vi kan ringa vår mäklare så vi kan få mattorna städade imorn så kan vi förhoppningsvis flytta in redan på torsdag!


"Friends are like stars, you can't always see them but you know they're always there..."